Health Tourism Antalya
Språk, Svenska

Övriga medicinska enheter

Operation mot snarkning och sömnapné

  • Publicerad
  • 11 min läsning
Operation mot snarkning och sömnapné

Snarkning och sömnapné är en sjukdom som påverkar människor djupt. De flesta ser faktiskt inte snarkning som en sjukdom utan beskriver det som ett störande ljud, och de flesta med sömnapné vet inte att tröttheten under dagen, svettningar kring halsen eller att de är lättirriterade under dagen är symtom på sjukdomen.

De flesta får ingen behandling eftersom kunskapen och medvetenheten om sjukdomen är för låg.

Snarkning: Ett grovt, högljutt ljud som uppstår när den mjuka gommen, gomspenen (lilla tungan) och omgivande mjukdelar vibrerar under sömnen.

Sömnapné: Ett andningsuppehåll som varar i 10 sekunder eller längre. Hypopné kallas en minskning av luftflödet med 50 % under lika lång tid, tillsammans med sänkt syrehalt i blodet (desaturation) eller uppvaknande.

Apné-hypopné-index (AHI): Det genomsnittliga antalet apnéer och hypopnéer per timme under hela sömnen.

Syndrom med ökat motstånd i de övre luftvägarna (upper airway resistance syndrome): På grund av ökat motstånd i de övre luftvägarna uppstår täta sömnavbrott och korta uppvaknanden (arousals) utan apné, hypopné eller desaturation, och man blir sömnig under dagen.

Snarkning: Den uppstår oftast vid inandning men kan också uppstå vid utandning. Snarkning kan alltså förekomma hos vissa även när munnen är stängd. Kontinuerlig snarkning förekommer hos 44 % av männen och 28 % av kvinnorna i åldern 30–60 år. Snarkning är ett tecken på ökat motstånd i de övre luftvägarna.

När motståndet ökar ytterligare ses den tillsammans med sömnapné. Nästan alla patienter med sömnapné snarkar mer eller mindre, medan de flesta som snarkar inte har sömnapné.

Hos personer som snarkar kan man se förträngning av de övre luftvägarna, fetma, nästäppa, disproportion i ansikte och käke, underfunktion av sköldkörteln (hypotyreos), akromegali samt förstorade halsmandlar och näsmusslor. Snarkning utan sömnapné kallas ”primär snarkning” eller ”enkel snarkning”. Den som snarkar bryr sig ofta inte själv om det. Oftast är det den man sover med eller de andra i hushållet som klagar.

Det genomsnittliga snarkljudet har uppmätts till 60 decibel. Hos vissa uppmäts 80–82 decibel och hos en liten del 90 decibel. Snarkningen hörs oftast bara i det rum där personen sover, men ibland kan den vara så kraftig att den hörs i alla rum i huset. Den kan till och med leda till sociala problem, så att makar börjar sova i olika sängar.

Riskfaktorer för snarkning:

  • Fetma
  • Snarkning i familjen
  • Genetiska faktorer
  • Låg fysisk aktivitet
  • Alkohol och rökning
  • Ofta återkommande infektioner i de övre luftvägarna
  • Skador på näsa, ansikte och svalg

kan räknas hit. Daglig huvudvärk är vanligare hos personer som snarkar.

Möjliga orsaker till snarkning:

  • Förlängd och slapp mjuk gom och gomspene – stora halsmandlar och förstorad adenoid (särskilt hos barn)
  • Svullnad i näsan och slemhinnorna (särskilt vid allergi)
  • Anatomiska problem i näsan: sned nässkiljevägg (deviation), svag näsklaff, förstorade näsmusslor (konkahypertrofi), polyper osv. – liggställning: snarkning är särskilt vanlig i ryggläge.
  • Fetma
  • Alkohol samt sederande och lugnande läkemedel
Operation mot snarkning

Vad orsakar sömnapné?

Vid sömnapné upphör andningen i 10 sekunder eller längre under sömnen. Under tiden sjunker syrehalten i blodet och sömnen avbryts. Sömnen består av olika stadier. Den period då vi vilar mest är djupsömnen, och det är då sömnapnéer oftast uppträder. När en apné inträffar går personen från djupsömn till ytlig sömn, oftast utan att vakna helt och utan att själv märka andningsuppehållet.

Eftersom djupsömnen blir kortare av de upprepade apnéerna vaknar man outvilad och blir sömnig under dagen. Eftersom syrehalten i blodet sjunker under apnén blir många vitala organ, framför allt hjärnan och hjärtat, utan syre under andningsuppehållet, och det medför många risker, bland annat plötslig död.

Vilka risker ökar vid sömnapné?

Högt blodtryck: Medan det förekommer hos 20 % av befolkningen i allmänhet har 50 % av dem med sömnapné högt blodtryck. Hos en del av dem som har både högt blodtryck och sömnapné blir blodtrycket till och med normalt igen när sömnapnén förbättras.

Ischemisk hjärtsjukdom: Risken för hjärtinfarkt är 4–6 gånger högre än normalt, beroende på hur svår sömnapnén är.

Arytmi: Hjärtrytmrubbningar är vanligare vid OSAS (obstruktivt sömnapnésyndrom).

Nervsystemet: Vid OSAS ökar framför allt risken för förlamning och stroke samt för huvudvärk på natten.

Pulmonell hypertension och högersidig hjärtsvikt är vanligare vid OSAS, och OSAS förvärrar förloppet av dessa sjukdomar.

Hormonsystemet: Insulinresistens och ökad benägenhet för diabetes, minskad sexlust och, hos barn, tillväxthämning på grund av minskad mängd tillväxthormon.

Trafik- och arbetsolyckor: Det har visat sig att personer med svår sömnapné råkar ut för 7 gånger fler olyckor, särskilt när de kör bil på natten, och de flesta av dessa olyckor är allvarliga eller dödliga. Personer med OSAS rekommenderas att inte arbeta med uppgifter som kräver uppmärksamhet och där man använder brännande, krossande eller skärande maskiner (svarv, sågverk, press, smältugn, gjuteri osv.).

Problem i äktenskapet: Snarkning och sömnapné kan ibland orsaka problem mellan makar som kan leda till skilsmässa.

Vilka drabbas oftare av sömnapné?

Fetma: Den viktigaste riskfaktorn. Medan OSAS förekommer hos 2–4 % av befolkningen i allmänhet ses det hos 40 % av personer med fetma.

Halsomfång: OSAS är vanligare vid ett halsomfång över 42 cm hos män och 38 cm hos kvinnor.

Kön: Det är 2–10 gånger vanligare hos män än hos kvinnor.

Ålder: OSAS är vanligast hos män i åldern 40–50 år. Tillstånd som gör de övre luftvägarna trängre:

  • Problem i näsan: sned nässkiljevägg (deviation), förstorade näsmusslor (konkahypertrofi), svag näsklaff, polyper, tumörer.
  • Problem i näsvalget: förstorad adenoid, tumörer och andra förändringar i näsvalget. Slapp och sviktande mjuk gom och gomspene.
  • Förstoring av tungan och tungbasen
  • Ökad elasticitet i struphuvudets brosk, ökad mängd mjukdelar i struphuvudet och svalget.
  • Det är vanligare hos personer med sömnapné i familjen.
  • Det är vanligare hos personer som dricker alkohol och röker.
  • Det är vanligare hos personer som använder muskelavslappnande, sederande och lugnande läkemedel.
  • Det är vanligare hos personer med hypotyreos, akromegali och neuromuskulär sjukdom.
  • Det är vanligare vid sjukdomar som Downs syndrom, Marfans syndrom och amyloidos.

Vilka är tecknen och symtomen på sömnapné?

Vid OSAS skiljer sig symtomen mellan dag och natt. Personen är ofta inte medveten om de flesta av symtomen på natten.

Symtom på natten:

  • Snarkning: Det vanligaste symtomet. Det är vanligare hos män. Det försämrar partnerns sömnkvalitet.
  • Andningsuppehåll under sömnen: Patienterna vet ofta inte om att de slutar andas när de sover. Partnern kan märka att den högljudda och oregelbundna snarkningen avbryts då och då och att andningen upphör. Detta kallas observerad apné. Ibland vaknar patienten med en känsla av att kvävas eller få kväljningar. I sällsynta fall vaknar patienten med en känsla av att hålla på att dö och springer till fönstret för att få andas djupt.
  • Mycket rörelser under sömnen: Rörelser som att vända sig i sängen, ryck, periodiska benrörelser, sparkar eller till och med slag mot den man delar säng med är vanliga.
  • Avbruten nattsömn: Det är vanligt i tidiga stadier. Ibland kan patienten vakna mitt i natten.
  • Reflux: Ungefär hälften av dem med OSAS har reflux.
  • Täta toalettbesök eller urininkontinens på natten: Urininkontinens är vanligare hos barn med sömnapné.
  • Svettningar på natten: Svettningar förekommer särskilt kring huvud, hals och bröst.

Symtom under dagen:

  • Sömnighet: Det vanligaste symtomet under dagen hos personer med OSAS. De har svårt att hålla sig vakna när de tittar på tv, läser tidningar eller böcker, kör långa sträckor, sitter på långa möten och på bio.
  • Trötthet, glömska, ouppmärksamhet och koncentrationssvårigheter
  • Personlighetsförändringar: Vid OSAS kan man bli lättirriterad, arg och otålig. Dessutom kan depression och ångestsyndrom förekomma.
  • Sexuella problem: Minskad sexlust, ointresse för sex och sexuell dysfunktion kan utvecklas. När OSAS behandlas går de sexuella problemen oftast över av sig själva.
  • Huvudvärk på morgonen: Ungefär hälften av dem med OSAS har ont i huvudet, särskilt i pannan, när de vaknar på morgonen.
  • Muntorrhet och halsont

Hur ställs diagnosen sömnapné?

Sömnapné diagnostiseras med en sömnundersökning som kallas polysomnografi (PSG). Vid undersökningen tillbringar personen en natt i ett sömnlaboratorium. Med hjälp av ett stort antal sensorer som fästs på kroppen registreras om personen andas genom näsan och munnen under sömnen, hur många gånger och hur länge apnéerna varar, i vilka sömnstadier de inträffar och om apnéerna är centrala eller obstruktiva (OSAS). Dessutom registreras förändringar i blodets syrehalt, hjärtfrekvens och hjärtrytm, bröstkorgens och bukens rörelser, hjärnvågor under sömnen och förändringar i sömnstadierna.

Utifrån resultatet graderas sömnapnén som lindrig, medelsvår eller svår.

En sömnundersökning rekommenderas för alla som snarkar, har observerade andningsuppehåll och symtom under dagen.

Sömnundersökningen utförs av PSG-tekniker, och resultatet bedöms av den läkare inom lungmedicin, öron-näsa-hals (ÖNH) eller neurologi som leder sömnlaboratoriet.

Alla patienter som enligt sömnundersökningen har sömnapné bör undersökas av en ÖNH-läkare. Vid undersökningen görs en noggrann endoskopisk undersökning som börjar i näsan och omfattar näshålan, tungroten och struphuvudet. Dessutom bedöms storleken på tungan och tungbasen, den mjuka gommen, gomspenens läge och storlek samt halsmandlarna.

Med en ÖNH-undersökning kan man upptäcka trängsel och förträngningar i de övre luftvägarna. Undersökningar som kefalometri, datortomografi, magnetkameraundersökning, somnofluoroskopi, akustisk faryngometri, manometri och sömnendoskopi kan bidra till att stödja diagnosen och avgöra vilket behandlingsalternativ som är lämpligt.

Vid central sömnapné och andra sömnstörningar bör patienten även undersökas av en neurolog.

Hur behandlas snarkning och sömnapné?

Operation mot snarkning:

Snarkning och sömnapné är en påfrestande sjukdom. Med tanke på att man utsätts för den i genomsnitt 8 timmar om dagen är det inte svårt att förstå varför många forskare arbetar med frågan. Vid sjukdom förväntar sig de flesta en enda behandling, efter vilken ingen ytterligare behandling behövs i framtiden.

Kirurgiska ingrepp (operationer) svarar i teorin mot denna önskan, men ur klinisk synvinkel är chansen att lyckas med enbart operation mycket begränsad. Dessutom måste personen ha ett tillräckligt gott allmäntillstånd för att kunna opereras. Okontrollerad diabetes eller hjärtsjukdom gör operation svårare.

Personer med sömnapné har i allmänhet viktproblem, och det bidrar till att sådana sjukdomar uppstår. Dessutom sjunker chansen att lyckas nästan till noll för en person med viktproblem som inte går ner i vikt. Vilka typer av snarkningsoperationer görs då i lämpliga fall?

Typer av snarkningsoperationer

Operationer i näsan (nasal kirurgi)

De görs på grund av trängsel i näsgången som bidrar till snarkning och sömnapné. Det handlar om att rätta till och öppna en sned nässkiljevägg (deviation, en krökning i luftvägen) och att minska näsmusslorna (vävnadsutskotten i näsan) med radiofrekvens.

Att andas genom näsan förbättrar sömnkvaliteten. Den fulla effekten av dessa operationer märks efter 3–6 månader. Egentligen bör man se dessa operationer enbart som ett sätt att förbättra sömnkvaliteten och därmed hur man mår under dagen. Eftersom man ständigt andas genom munnen blir lungorna större än normalt, och de orsakar pulmonell hypertension genom att trycka på hjärtat.

En öron-näsa-halsundersökning krävs för en korrekt diagnos. Vid bestående svullnad av näsmusslorna bör man även tänka på allergi. Om så är fallet bör även allergin behandlas. Men eftersom snarkning och sömnapné uppstår i svalget har dessa operationer liten effekt på själva sjukdomen.

Operationer av den mjuka gommen och gomspenen:

Grunden till snarkning och sömnapné är att vävnaderna i svalget blockerar luftvägen under sömnen. Det gäller gomspenen, den mjuka gommen och tungbasen. Vid kirurgiska ingrepp tas en del av vävnaden här bort så att luftvägen öppnas.

En del av den slappa, sviktande vävnaden tas bort med laser eller radiofrekvens (uvulopalatofaryngoplastik, UUUP). Dessa operationer har tre huvudsakliga komplikationer.

Det är: en tunnare röst och att mat kommer upp i näsan eftersom för mycket vävnad har tagits bort, en otillräcklig operation samt förträngning i näsvalget (nasofaryngeal stenos). Dessutom är chansen att lyckas med dessa operationer mycket låg, och besvären kan komma tillbaka.

Framflyttning av underkäken (ortognatisk kirurgi)

Den görs framför allt när underkäken är medfött liten och tillbakaliggande. Underkäken delas kirurgiskt i tre delar och hakan flyttas fram. Med denna operation flyttas tungroten framåt och luftvägen öppnas. Metoden är mycket effektiv och ger ofta gott resultat. Läkningen tar dock omkring 45 dagar. Under den tiden matas patienten med pipett, vilket kan vara besvärligt för patienten.

Operationer av tungan och tungroten:

Syftet med dessa operationer är att dra tungroten framåt. Det är en svår operation, och läkningen är besvärlig för patienten. Den passar inte patienter med viktproblem. Först måste man gå ner i vikt med hjälp av ett kostprogram.

Syftet med kirurgiska ingrepp och operationer är att man ska bli behandlad på en gång. Tyvärr är det inte alltid möjligt. En operation kan ibland i sig innebära en risk.

En snarkskena, en annan alternativ behandlingsmetod, kan vara effektivare och mindre smärtsam än operation.

Nästa steg

Börja planera ditt besök

Välj hur du vill börja. En och samma koordinator följer ditt ärende från ditt första meddelande tills du är hemma igen.

  1. Kostnadsfri offert

    Skicka dina uppgifter och få en skriftlig plan.

    Få en kostnadsfri offert
  2. Skriv till oss

    Ställ en fråga via vår kontaktsida.

    Kontakta oss
  3. Så går det till

    Se varje steg från första kontakt till uppföljning.

    Se hur det går till

Vill du hellre prata direkt?

Skicka dina uppgifter så svarar vi inom 48 timmar med en skriftlig plan som anger kostnader och boende.